Kristian Vasa Jensen resonerar kring knarkpolitiken i Norden.
Särskilt i svenska delen.

Till trots för att en ny engelsk undersökning faktiskt visar, att alkohol och nikotin är mycket värre både för individen och omgivningen än de substanser, som vi vanligen förknippar med droger, appellerar nordiska knarkpolitiken fortfarande enbart till den delen av väljarkåren, som endast har kvar förargelse och indignation.

Senast nu här, då ungefär 30 svenska specialpoliser genom flera dagar såg till att sabba nöjet på reggae-festivalen i Uppsala, dvs. omhändertog drygt 200 personer för kroppsbesiktning, fast man egentligen borde varit på Lidingö och samlat champagnkorkar.



Detta tilltag visar ju åter, att människan tydligen nära nog är enda djuret, som inte har förmågan att lära av egna misstag.

Alkohol-förbudstiden i USA på 1920-talet, som faktiskt borde varit en tillräklig läxa, skapade ju absolut inget bra utan bara tragedi och groningsgrund för förbrytare som Al Capone och alla stora kriminella amerikanska nätverk, som fortfarande styr och ställer i Washington.

T. ex. härstammade ju tidigare presidenten John F. Kennedys hela familjförmögenhet från illegal spritförsäljning.

Om den nordiska knarkpolitiken därför inte förnyar sig, kommer den också i fortsättningen bara att skapa död och misär och på så sätt inte alls gynna folkhälsan utan uteslutande den organiserade brottsligheten.

Den ondskefulla och repressiva drogpolitiken innebär nämligen:

1)
....att drogerna är olagliga, vilket ju gör, att det då blir mera pengar att tjäna på langning, dvs. kriminaliteten stiger naturligtvis proportionellt med straffet. Ju längre straff knarklangarna riskerar, dess mer betalt för att langa så klart. Den svarta ekonomin akkumuleras därför i styrka och storlek.

Omvänt vill ett lagliggörande av drogarna ju innebära, att det knappast blir lönt att handskas med sånt, utan bara för giganter typ ICA eller SYSTEMBOLAGET.

Bovarna får alltså hitta annat att sysla med, när knarket inte längre ger överskott.



Vid en avkriminalisering kan vi också öppna för större insikt om vem, som verkligen behöver assistans och i en jämnbördig avdramatiserad form informera knarkarna om risker och möjligheter.

2)
....att kvalitén på drogerna försämras avsevärt.

Vad du än köper i dag, vet du ju aldrig, vad du får. Helt utan kontroll i detaljhandeln, som en kriminalisering ju innebär, förblir drogerna därför i dagens aktuella läge på allvar farliga.

3)
....att då politikernas intresse alltid främst är att sitta kvar, alltså bevara status quo, vill de därför, så långt det går, helst köra gamla välkända melodin med häxjakt mot droger och narkomaner.



Risken är ju öppenbar, att med fria droger kunde kanske folk börja våga tänka nya tankar, som skulle kunna ställa till med förödande förändringar i samhällstoppen?
Andra och bättre politiker till exempel?

4)
....att skrämselskampagnerna mot droger därför saknar motstycke i osaglighet. Inte blir vi informerade om vetenskapliga fakta, utan tvärtom med renodlad opportunistisk lögn och politisk skräckpropaganda.

På det viset förlorar vi ju ungdommens förtroende, så snart den upptäcker, hur det ligger till i verkligheten.
Fakta kvarstår ju, att de enda kända drogerna, som ger allvarliga fysiologiska skador vid använding, är alkohol och nikotin.

(Rättsmedicinska Instituttet i Køpenhamn kan styrka med sina årlånga obduktioner på otalliga rökare, A-lagare och narkomaner)

5)
....att sanningen om de i dagsläget illegala drogerna ju är, att farligheten främst består av socio-ekonomiska faktorer, mest av allt den stigmatiseringen av användarna som samhällets lyckligt lottade i nuläget förespråkar.

Verkligheten är ju en helt annan, nämligen att du kan leva hur länge som helst och kanske även lite roligare och innehållsrikare med droger än utan droger, om annars ditt sociala nätverk och ekonomin funkar, fast kriminaliseringen gör ju oftast detta omöjligt, dvs. allt för dyrt för de flesta droganvändarna och då går det åt skogen.

Fast inte bara den organiserade brottsligheten och sittande politiker har egna intressen i att fasthålla de befintliga knarklagarna. Fråga t. ex. alla försäkringsbolagen som tjänar storkorvan på dessa inbrott och rån, som finansierar narkomanernas dyra olagliga knark.

Eller fråga några av världens mest berömda och seglivade narkomanerna som t. ex. Sigmund Freud, Alexander Dumas, Jack Kerouac, William Borrough, Charles Baudelaire, Paul Mc Cartney, Mick Jagger, Patrick Sjöberg, Stacey Keach eller George Bush osv. osv. ....

Hur bra det gick för dem här i livet., tycker de själva?

6)
....att ett byte av alkohol-samhället mot t. ex. marihuana-samhället skulle kunna bli en jättevinst för alla.



I stället för våld och dumheter kunde vi få kreativa, lugna och trevliga individer på gatorna och kanske en ny slags politiker med?

Bara det eller hur?

7)
....att 2000 narkomaner i Sverige dött av överdos inom loppet av 5 år, dvs. nästan lika många som i trafiken. Den siffran överstiger långt alla andra jämförbara staters.

8)
.....att alla etablerade svenska partierna fortfarande har skygglappar, t. ex. häromdan i teven fanns en viss Christina från S- regeringens drogprogram, som sade så här:

........ "Genom att förbjuda droger har vi sänt en signal till ungdomarna om, att inte befatta sig med droger!"



Denna Christina har tydligen själv aldrig varit varken ung eller nyfiken.
Hur nördig får man egentligen bli som vuxen?
Det måste väl finnas nån gräns?

Bredvid Christina finns också några alldeles ofantliga dinosaurier, bland andra Ingrid Burman från vänsterpartiet, som fortsatt strävar efter ett narkotikafritt samhälle, även om hon ju lika gärna kunnat kommandera gräset att sluta växa.

Dessutom har vi som hitills värsta exemplet den megafeta skräcködlan, moderaten (namnet under utredning), som alldeles fastkörd i antika tankemönster inte ens unnar våra stackars utsatta missbrukare, att de får rena obesmittade sprutor, utan ser hellre, att de dör och lär sig.
 
Gång efter gång äklas man över alla dessa inskränkta ondskefulla beteende-gallerister, som tycker, att alla andra ska leva exakt samma tråkiga liv, som de själva, fast på bråkdelar av deras egna budgeter.

Man nästan spyr över denna insnöade ondska hos alla dessa, enligt egen mening "obesmittade" översittare, som ständigt påstår sig veta bättre än vi själva, hur vi skall leva våra egna liv.



Minimumkrav till etablissemanget....

Sluta därför denna förbannade besserwisser-tyranni och ge i stället alla en chans till att styra sina egna liv och kroppar med största möjliga vetenskapliga säkerhet och en saklig icke-politisk dvs. moral-neutral information och vägledning.

Vi måste släppa knarket fritt och i stället under ständig statlig kontroll och insikt se till att avsluta denna hjärtlösa avverkning av våra svagaste medmänniskor med straff och död.

Konklusion:

Om polismyndigheten i svenska provinsen inget mera vettigt har för sig än att förolämpa våra ungdommar med blod- och urinprov, borde man väl i samhälshälsans egentliga syfte hellre satsa på regelbundna avföringstest och kartlägga, varifrån alla dessa giftiga kemikalier och tungmetaller, som ju ingen vill ha, likväl hamnar i våra kroppar.

T. ex. är det ju nyligen påvisat, att om du dricker en vanlig läskdryck, så får du lika mycket knark-gift i kroppen som efter 17 timmars uppehåll på Stockholms mest förorenade gathörn.



Alltså, herr polisbefäl Bo Axelsson i Uppsala, här har du nu en rejält vettig uppgift, så sluta förvandla våra ungdommar till samhällshatare och framtidsterrorister, utan skydda i stället oss allihopa mot de verkliga farorna som t. ex. polisförtryck och skräckpropaganda.

PS.

På apoteken i Sverige säljs var enda dag ca. 650.000 dagdoser knark fullt lagligt under kontrollerade former, så man kan ju undra, varför några av de mest skadliga droger som alkohol och nikotin säljs helt utan uppsyn ( till vuxna), medan harmlösa rusmedel som till exempel cannabis, som ännu inte har tagit livet av någon, samtidigt är totalförbjudet och behäftat med stränga straff.

Ingen förstår rigtigt logiken, minst av alla undomarna, men i och med att denna absurda knark-teater får lov att fortsätta, kan man ju nästan tro, att den organiserade brottsligheten har feta försänkningar i regeringen.