För drygt fem år sedan skickade amerikanska NASA i samarbete med den europeiska rymdforskningen upp en raket med siktet mot planeten Saturnus för att landa utrustning på Titan, en av Saturnus 10 månar.
Ombord på raketen fanns en huvudsond, Cassini, som hade med sig en mindre farkost med namnet Huygens.
Efter att med hjälp av bland annat Jupiters dragningskraft tagit sig vidare fram til Saturnus dimmiga omgivning, släpptes Huygens sen ned genom den hotfulla atmosfären, dvs. den välkände skivan av små och stora partiklar, som inringar planeten, och landade efteråt välbehållen, exakt som planerat, den 1: january 2005 på den iskalla Titan månens yta och började skicka bilder tillbaka till Jorden.
Denna lilla utfykten kostade alltså runt 10 miljarder kronor, så vad fick vi ut av det?
Jovisst, jätte mycket, nu vet vi t. ex., att Saturnus måne, Titan, liknar vår egen Jorden otroligt mycket, förutom att älvarna inte är fyllda av vatten utan av flytande metangas.
Var det allt, vi fick för alla dem pengarna?
Nä nä, lugn, sakta i backarna! Nu vet vi ju också, att det på detta ställe, Titan, 1,2 milliarder km ute i rymden finns vulkanliknande berg, fast det är inte lava, som rinner ut ur kratrarna, utan ammoniakblandat vatten med fryspunkter helt ner till minus hundra grader celsius.
Och sen, inget mer?
Jo, dessutom vet vi ju fortfarande allt, vad vi redan visste innan, det har inte ändrats ett dugg, nämligen t. ex. att här på vår egna lilla planet finns det 826 miljoner människor, som är utan allt, som svälter, som har absolut ingenting, inte ens sex.
Vi kan alltså bara fortsätta skjuta ut raketer i rymden, det händer ingenting alls?
Garanterat, det är helt grönt!
Vad är då egentligen syftet med rymdforskning?
Fattar du inget alls? Mer pengar till fler raketer så klart!